(11 June 1812 - 4 July 1874) was a Dutch painter of animal subjects - mainly horses - and of landscapes. He is one of the later representatives of Romanticism in Dutch art. Born to an Amsterdam jeweller, Verschuur received his training from the landscape and cattle painters Pieter Gerardus van Os and Cornelis Steffelaar. As part of this education Verschuur had to copy works by the 17th century painter Philips Wouwerman, like Wouwerman Verschuures subjects consist mostly of stable scenes, landscapes with horses and coastal landscapes. Showing talent from an early age, at 15 Verschuur had a painting exhibited at the eExhibition of Living Masterse at Amsterdam in 1828. In 1832 and 1833 he won the gold medal at the annual exhibition at Felix Meritis. In 1833 he was appointed a member of the Royal Academy in Amsterdam. In 1839 he joined the artistse society, Arti et Amicitiae. His reputation was also considerable abroad. He was often featured in the annual exhibitions which travelled the large European cities at that time. In 1855 Napoleon III purchased one of his paintings at the Exposition Universelle in Paris. The popularity of his paintings provided him with sufficient funds to travel widely. He made frequent trips to Gelderland and Brabant and abroad to Switzerland and Germany. In 1874, on one of his trips to Gelderland, he died on July 4 in the town of Vorden. He left behind an oevre of about 400 paintings and over 2000 drawings. Amongst his students were his son, Wouterus Verschuur Jr. and Anton Mauve.   Related Paintings of Wouterus Verschuur :. | Compagny with horses and dogs at an inn | Compagny with horses and dogs at an inn | The refreshment | Saddling the horses | Waiting before the inn |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Artur Grottger
(1837 - 1867) was a Polish painter and graphic designer, one of the most prominent artists of the early 1800s despite his brief life. He was born in Eastern Galicia to an amateur artist of German background, Jan Jozef Grottger, and a Polish mother. Grottger studied painting under the apprenticeships of Jan Kanty Maszkowski and Juliusz Kossak in Lwew. Grottger received an imperial scholarship to attend the Krakow School of Fine Arts, where he studied under Władysław Łuszczkiewicz and Wojciech Kornel Stattler. Around this time he met one of his biggest future art patrons and benefactors, Aleksander Pappenheim. Grottger painted mostly epic battle scenes. He moved to Vienna in 1854, where he produced some of his most famous paintings. In 1865, Grottger returned to Poland and stayed in Krakew and Lwew, but left this time for good in 1866.
Gerard de Lairesse
Gerard or Gerard de Lairesse (11 September 1640 or 1641 - June 1711) was a Dutch Golden Age painter and art theorist. Lairesse was born in Liege. His broad range of talent included music, poetry, and the theatre. He was perhaps the most celebrated Dutch painter in the period following the death of Rembrandt. His treatises on painting and drawing, Grondlegginge der teekenkonst (1701) and Groot Schilderboek (1707), were highly influential on 18th-Century painters like Jacob de Wit. Students of De Lairesse included the painter Jan van Mieris. He died in Amsterdam.